SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PIPA pi3pa2, v.2 -ade.
Etymologi
[jfr d. pibe, nor. pipe; till PIPA, sbst.1]
1) [motsv. PIPA, sbst.1 3, 11] (†) göra pipig l. rörformig, urholka; äv. intr.: göra hål l. rör. Ekblad 118 (1764; intr.). Lundell (1893).
2) [motsv. PIPA, sbst.1 5] (ofta om ä. förh.) handarb. åstadkomma mer l. mindre rörformiga veck på (en krage, en tygremsa o. d.), vanl. medelst en tång l. dyl. l. (förr) ett slags strykjärn. Iduna 1865, s. 29. Att pipa ett skjortkrås. Feilitzen Wern. 51 (1874). Kammarjungfru i pipad mössa. Lindberg AnnLis 150 (1901). Spong Sjövinkel 252 (1949). särsk. (tillf.) i utvidgad anv., med avs på hår: krusa. Söderberg HårfrUppass. 194 (1925).
3) [motsv. PIPA, sbst.1 7 g] (†) refl., om säd: skjuta strå. HushBibl. 1755, s. 267.
4) (†) snick. förse (trä o. d.) med ”pipor” (se PIPA, sbst.1 12). Stål Byggn. 1: 300 (1834).
Ssgr (till 2; handarb. Anm. Dessa ssgr kunna äv. föras till pipa, sbst.1): PIP-JÄRN, sbst.2 [jfr d. pibejærn, nor. pipejern] (om ä. förh.) ett slags strykjärn av ihåligt konisk form som (upphettades med ett lod; se lod, sbst.4 5, o.) användes till veckning av pipkragar o. d. BoupptVäxjö 1826. GotlArk. 1933, s. 84. —
-SAX. [jfr d. pibesaks, nor. pipesaks] (om ä. förh.) jfr -tång. BoupptVäxjö 1874. Langlet Bohag 39 (1893). —
-TÅNG; pl. -tänger. (om ä. förh.) ett slags tångliknande redskap (med cylindriska käftar) använt vid pipning av tygbitar, remsor o. d. En rynkad tyllpuff, hvars öfverskjutande kanter veckas med piptång. Freja 1874, s. 40. Agrell Ensam 6 (1886).
Spoiler title
Spoiler content