[sv. dial. pirug, pirot, tunn, spenslig, späd m. m.; jfr sv. dial. pirelig, späd, sjuklig, ävensom nor. dial. piren, tunn, svag m. m.; till samma germ. rot som förleden i PIRÅL]
(vard. l. bygdemålsfärgat) smal, tunn, späd, klen; om träd l. buske särsk.: med dåligt utvecklat grenvärk (o. få löv l. barr) samt smal stam; om person särsk.: späd o. mager (o. svag). Tholander Ordl.(c. 1875). Pirig björk och sälg. TurÅ 1896, s. 211.Därs. 1938, s. 88. En flicka, .. pirig och klen. Spong Näv. 164(1942). — särsk. i utvidgad anv., om åker: mager. Vising Span. 103(1911).
SAOB
