PIRÅL pi3r~å2l, i vissa trakter äv. PILÅL pi3l~, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(pil- (-hl-) 1750—1895. pir- (-hr-) 1750 osv.)
Etymologi
[sv. dial. pilål, pirål; jfr nor. dial. pirål; till ÅL; med avs. på förleden jfr nor. dial. pir, liten makrill m. m., pir, adj., späd, pira, tunn, svag planta, piren, svag, klen, piril, liten klen figur, ävensom sv. dial. pirling, ett slags smal korv; jfr äv. mlt. pīrās, ett slags mask använd som bete vid fiske, lt. pīr, pīrek, liten fisk, lång mask, pīrken, liten mask, mnl. o. holl. pier, ett slags (met)mask, t. o. ostfris. pier, ledmasken Arenicola marina Lin.; besläktat med PIRA, sbst.,PIRA, v.,PIRIG;möjl. till en germ. rot pi-, (vara) vass l. smal. — Jfr PEROR]
den (i östra Nordatlanten o. på Sveriges västkust förekommande) till rundmunnarna hörande långsmala fisken Myxine glutinosa Lin.; i pl. äv. (zool.) om familjen Hyperotreti; jfr BLIND-MASK.Linné Bref I. 2: 160(1750). FoFl. 1934, s. 150.
Ssgr: PIRÅL- l. PIRÅLS-FISK. (-ål- 1894 osv. -åls- 1891 osv.) zool. i pl.: familjen Hyperotreti (Myxinidæ). Lilljeborg Fisk. 3: 727(1891). —
