SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PISOLIT pis1oli4t l. pi1-, l. -ål- l. -ωl-, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. pisolith, eng. pisolite, fr. pisolit(h)e, bildat av gr. πίσος, ärta, o. λίϑος, sten (se LITO-)]
miner. ett slags oolit bestående av regelbundet formade, ungefär ärtstora kulor av kalciumkarbonat, ärtsten. VetAH 1826, s. 326.
Ssgr (miner.): PISOLIT-KALKSTEN~02, äv. ~20. pisolit. VetAH 1798, s. 281.
-MALM. (i Frankrike förekommande) järnmalm bestående av ungefär ärtstora korn av järnoxidhydrat. JernkA 1879, s. 164.
Avledn.: PISOLITISK, adj. miner. som liknar (ngt hos) pisolit, pisolit-. Frosterus Min. 74 (1917).
Spoiler title
Spoiler content