[av fr. piste, av it. pista, ridbana m. m., eg. om en av djur tilltrampad väg, ytterst till lat. pi(n)sare (se PISTILL)]
1) (föga br.) om utländska förh.: (smal) väg. Tamm TjNegus 49(1936).
2) låg barriär runt cirkusarena. Joel .. snavade på pisten .. och borrade hela ansiktet i arenans strö. Siwertz Barn. 237(1915). Zetterström 25År 154(1931).
