SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PISTONG pistoŋ4, r. l. m.; best. -en; pl. -er; i sht förr äv. PISTON pistoŋ4 (pistω؛n LoW (1889); jfr Linder Regl. 22 (1882)), r. l. m.; best. -en ((†) = (Triewald Eldmachin 2 (1734))); pl. -er.
Ordformer
(-on 17341920. -ong (-ång) 1837 osv.)
Etymologi
[av fr. piston, av it. pistone, ytterst till lat. pi(n)sare, stöta (jfr PISTILL)]
1) (tekn., dock numera knappast i utpräglat fackspr.) i pump l. cylinder hos förbränningsmotor l. ångmaskin o. d.: kolv (se d. o. I 4); jfr KANNA, sbst.2 3 b; äv. om sammanfattningen av kolvstång o. kolv, ngn gg äv. enbart om kolvstången. Triewald Eldmachin 10 (1734). Kolfven eller, som den nu mer vanligen kallas, pistonen. JernkA 1829, Bih. s. 163. Hvarje pistong består af pistongarm .. med påskrufvad .. pistongkanna. De Ron o. Virgin I. 1—3: 30 (1886; i hydraulisk häminrättning). Pistong .. (dvs.) Kolfstång i en pump l. ångmaskin. Sundén (1888). Armarna gingo som pistonger i en ångmaskin. WSwahn hos Essén Prill. 128 (1920). Pistonger, excentrar och gejdrar. Martinson Kap 133 (1933).
2) i vissa utvidgade l. oeg. anv. av 1.
a) tekn. om den lyftande delen av en hydraulisk domkraft; äv. om den tryckande l. pressande delen av en hydraulisk press. Fock 1Fys. 207 (1853). HufvudkatalSonesson 1920, 3: 291 (i domkraft).
b) sjömil. i uttr. hydrostatiska pistongen o. d., om en i höljet hos en torped anbragt metallplatta som vid torpedens gång i vatten påvärkas av vattentrycket o. som reglerar torpedens djupgående. Hägg Flottan 39 (1904).
c) mil. i vissa automatvapen: rörlig stång som är anbragt i ett hålrum under pipan o. som vid skottlossning drives bakåt av krutgaser från loppets främre del o. påvärkar övriga rörliga delar, så att automatisk omladdning sker. Alm VapnH 152 (1927; i automatgevär). SoldatundFlygv. 1944, s. 279 (i luftvärnsautomatkanon).
3) mus. i blåsinstrument: snett genomborrad l. helt ihålig (o. på sidorna perforerad) cylinder som är anbragt i en annan cylinder o. kan förskjutas inuti denna, varvid den leder luftströmmen in i ett av förlängningsrören. UB 2: 526 (1873). Moberg TonkHVäst. 1: 102 (1935).
4) (†) ett slags kran till ett stigrör för vätskor. VetAH 1743, s. 172.
5) [jfr fr. piston à percussion] (förr) vap. ihåligt metallstycke varigenom elden från en knallhatt leddes till pipan, knallhattstapp; äv. om ett långsmalt hålrum vari ett tändstift löpte. Bergström HbJagtv. 87 (1872; om knallhattstapp). 2UB 6: 358 (1904; för tändstift).
Ssgr (i allm. till 1, tekn., dock numera knappast i utpräglat fackspr.): PISTONG-BRICKA. (†) skivformad kolv. JournManuf. 2: 353 (1828).
-CYLINDER. (†) hos roterande ångmaskiner: cylinderformad kolv fäst excentriskt på axeln. AB 1831, nr 213, s. 1.
(5) -FODRAL. (förr) vap. fodral till knallhattstapp. SPF 1846, s. 170. Därs. 1858, s. 138.
-HASTIGHET~002, äv. ~200. den hastighet varmed en kolv rör sig. TT 1887, s. 38.
-HUVUD. Fock 1Fys. 501 (1855). Den del .., som är inkopplad mellan pistonstången och vefstaken, kallas pistonhufvudet. Lundberg Lok. 114 (1902).
-KANNA. (cylindrisk) kolv. JournManuf. 1: 183 (1825). 2UB 9: 197 (1905).
-KOLV. = pistong 1. 2UB 3: 589 (1897).
(3) -KORNETT. mus. kornett med pistonger. —
-PACKNING. kolvpackning. Pasch ÅrsbVetA 1839, s. 5.
-SKAFT. med. på (morfin)spruta: det vid kolven fästa skaftet. 2NF 18: 1095 (1913).
-SKIVA. (†) jfr -bricka. JernkA 1819, s. 102. JournManuf. 2: 323 (1827).
-SLAG. kolvslag (se d. o. 3). Pasch ÅrsbVetA 1842, s. 1. Martin PampL 192 (1930).
-STJÄLK. (†) = -stång. Triewald Eldmachin 14 (1734).
-STÅNG. kolvstång. Palmstedt Res. 51 (1778). Ramsten o. Stenfelt (1917).
Avledn.: PISTONIST, m.||(ig.). (†) mus. till 3: musiker som trakterar pistongkornett. SDS 1892, nr 293, s. 4. GHT 1898, nr 274 B, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content