PITOTRÖR pitå3~rö2r l. ~rœ2r, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[efter fr. tube de Pitot; till namnet på fransmannen H. Pitot, som 1728 uppfann apparaten]
tekn. apparat avsedd för mätning av hastigheten hos strömmande vätskor (l. hos fartyg) o. i sin enklaste form bestående av bl. a. ett vinkelböjt rör i vars ena skänkel, som hålles lodrätt, en del av vätskan (vattnet) pressas upp till en höjd som är proportionell mot kvadraten på hastigheten; äv. om liknande apparater för mätning av strömmande gasers resp. luftfarkosters hastighet. BonnierKL(1926). FlygMotBibl. 4: 172(1935). —
