publicerad: 1953
PJOLTIG pjol3tig2, adj. -are. adv. -T.
(vard., mera tillf.) pjollrig, joltig, tramsig; pjoskig, sjåpig; äv.: fnoskig. Ynglingen, som begick sjelfmordsförsök vid beväringsmöstringen .. var .. litet ”pjoltig”. VL 1901, nr 65, s. 2. Söderlund FamBarr. 2: 105 (1906). Idun 1917, s. 205.
Spoiler title
Spoiler content