publicerad: 1953
PJÄTT pjät4, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. (i bet. 1) -ar.
Ordformer
(piet c. 1716)
Etymologi
2) [jfr sv. dial. leka pjätten] om leken datt (se DATT, sbst.1) l. tag fatt (se FATT, oböjl. ord 1 b). Leka pjätt. Bruhn Lek. (1899). Norlind AllmogL 522 (1912).
Spoiler title
Spoiler content