PLACENTA plasän3ta2, r. l. f.; best. -an, i best. anv. äv. utan slutartikel; pl. -or.
Etymologi
[jfr t. plazenta, eng. o. fr. placenta; av lat. placenta, kaka, till gr. πλακόεις platt, flat, till πλάξ, föremål med flat form. — Jfr PLACENTAL,PLACENTATION,PLAKODONT,PLAKOIDFJÄLL]
1) farm. presskaka som erhålles ss. rest vid pressning av frön för utvinnande av olja o. d. Nyblæus Pharm. 88(1846). Kjellin(1927).
