PLAGIAT plag1ia4t, n.; best. -et; pl. =, i sht förr äv. -er.
Etymologi
[jfr t. plagiat; av fr. plagiat, till (stammen i) lat. plagium (se PLAGIUM)]
handlingen att plagiera, plagiering, litterär l. konstnärlig stöld; ofta konkretare, om det som stulits l. lånats (t. ex. ett avskrivet stycke). Björkegren 2091 (1786). Plagiat och kopieringar på reklamområdet. HandInd. 240 (1926). Om man knycker ur en bok, blir det plagiat, ur två böcker kompilation och ur tre böcker vetenskap. Laurin LivKonst 194 (1930).
Ssgr: PLAGIAT-MÅL. jur. rättegångsmål rörande plagiat. Östergren (cit. fr. 1929). —
