SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PLANTIGRAD plan1tigra4d, adj. l. sbst. m.||ig. l. r.; ss. adj. utan obest. n. sg.; ss. sbst. best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. plantigrad, eng. plantigrade, nylat. plantigradus; av fr. plantigrade (Geoffroy o. Cuvier 1795), till lat. planta, fotsula (se PLANTA, sbst.2), o. gradi, gå; jfr DIGITIGRAD, RETROGRAD]
zool.
I. adj:. som vid gåendet trampar på hela fotsulan; om djurart l. extremitet. Benet är (på människan) fullkomligt vertikalt mot foten, som är bred och plantigrad. Thorell Zool. 2: 92 (1861). (Halvapor o. egentliga apor) äro plantigrada. 2NF 22: 253 (1915).
II. sbst.: hälgångare. Dalin (1871). 3NF 5: 916 (1926). jfr: Nutidens hel- och halfplantigrader. Hemberg Tramps. 4 (1897).
Spoiler title
Spoiler content