SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PLASS, interj.
Ordformer
(plasz)
Etymologi
[jfr lt. o. t. platz, mht. blaz, plaz, klatschande slag; sannol. av ljudhärmande urspr. (möjl. sammanhörande med PLATT, sbst.4). — Jfr PLATSRÄGN]
(†) återgivande (daskande) ljud av slag; anträffat bl. upprepat, i uttr. plass plass; jfr PLASK, interj. Slå till, plasz plasz. Runius (SVS) 1: 313 (1713).
Spoiler title
Spoiler content