SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PLATSRÄGN, n.
Ordformer
(plas- 1605. plats- (-atz-) 1605c. 1770)
Etymologi
[jfr ä. dan. o. dan. dial. pla(d)sregn, ä. d. platsregn; av t. platzregen (l. lt. platsregen, plassregen), till t. platzen, smälla, plaska (av mht. blatzen, platzen, sammanhörande med blaz, plaz, klatschande slag; se PLASS, interj.), o. regen, rägn (se RÄGN); jfr äv. holl. plasregen, sannol. till plassen (se PLASKA)]
(†) häftigt rägn, störträgn, slagrägn, ösrägn. Herlicius Alm. 1605, s. 10. Platsregn med åska och västan. NorrlS 1—6: 47 (c. 1770).
Spoiler title
Spoiler content