publicerad: 1953
PLATS plat4s, sbst.2, n. (G1R 2: 261 (1525), PrivSvStäd. 3: 37 (1562)) l. r. l. m. l. f. (LPetri 2Post. 250 b (1555), Afzelius Sag. VIII. 2: 23 (1857)).
Ordformer
(pladz 1553. plass (-asz) 1526—1739. plats (-atts, -a(t)tz) 1523—1921)
Etymologi
[fsv. platz, n., sv. dial. plats; jfr ä. d. plads, fnor. plaatz, plass, n., äv.: strid(igheter), nor. dial. plaass, plass; av mlt. plas, platz, m., kiv, trångmål, olägenhet, nöd (lt. plass); av ovisst urspr.; möjl. sammanhörande med lt. platz, interj. (se PLASS, interj.); jfr i så fall med avs. på bet.-utvecklingen ALLO, HALLÅ]
(† utom i b) svårighet; olägenhet; förfång; hinder; särsk. i uttr. komma (ut)i plats l. föra l. komma ngn (ut)i l. till plats, komma resp. föra l. bringa ngn i svårighet l. trångmål o. d., äv.: råka ut för l. ådraga sig resp. vålla ngn obehag l. förtret o. d.; göra l. tillfoga ngn plats, göra ngn förfång l. vålla ngn svårighet l. obehag l. hinder o. d. G1R 1: 85 (1523). (En sådan) stemplare Szom riikit haffwer tiilförenna föörth wthij platz och wonda. Därs. 280 (1524). Ther emulatio elle Zelus står på latinisk, är platz ath finna itt swenst oord ther emoot som thet retzligha vthtyder. FörsprNT 6 a (1526). Halt tigh jfrå .. (dåren), at tu icke kommer j platz, och aff hans oreenligheet besmittas. Syr. 22: 13 (Bib. 1541). G1R 24: 45 (1553: göre). UrkFinlÖ I. 3: 44 (1595: tilfoge). Så kom then Fosz, the tree (djuren) til plasz, / The fälde margan tåra. Forsius Fosz 230 (1621). Adam som war then förste man, / .. Kom osz i platz och möda. Ps. 1695, 226: 4. — särsk.
a) i uttr. lida plats (utav ngt), befinna sig i trångmål l. svårighet l. få utstå obehag l. ha olägenhet (av ngt) o. d.; hava plats (med ngt l. att göra ngt), ha svårighet l. besvär (med ngt l. att göra ngt). Skepet .. leedh plasz j wåghenne, för ty wädhret war .. emoot. Mat. 14: 24 (NT 1526); jfr: Likasom .. (Jesus) var Lärjungomen när, då deras Skepp led Plats i vågone. NorrbHembSkr. 1: 486 (i handl. fr. 1831). Mark. 6: 48 (NT 1526: hadhe platz medh). (G. I) haffuer .. platz nogh, ath få så mykit silffuer, ther thet ena mynthet kan med vphålles j Stocholm. G1R 4: 169 (1527). Torn och höghe Trä, lidha mycket mera platz vtaff storm och owädher, än låghe bygningar och små buskar. L. Paulinus Gothus MonPac. 280 (1628). Isogæus Segersk. 500 (c. 1700).
b) (numera bl. ngn gg arkaiserande l. bygdemålsfärgat) i uttr. med plats, förr äv. med l. icke utan stor(t) l. större l. (allra) största l. yttersta plats, med svårighet l. möda resp. med l. icke utan stor l. större osv. svårighet l. möda; ofta: med knapp nöd, nätt o. jämnt; förr äv. i uttr. med största plats att bliva ngt, med största risk att bli ngt. O medh hwrw stoort platz komma the vthi gudz rike som penninga haffua. Luk. 18: 24 (NT 1526). KyrkohÅ 1931, s. 222 (1540: icke utan större platz). (Vi) hunno .. ej förr än kl. 1 .. (över fjärden med båten), och det med största plats att af vågorne blifva öfverhöljde. Ennes C12-Krig. 2: 314 (c. 1750). VDAkt. 1784, nr 481 (: med yttersta plats). Missnöjet jäser så häftigt hos mången, att han med plats kan hålla dess utbrott tillbaka. SmålP 1890, nr 152 A, s. 2. Högberg Utböl. 1: 34 (1912). Cannelin (1921).
c) i uttr. plats efter l. för ngt, svårighet att skaffa ngt, brist på ngt. Är platz mongestedz epter wijn, serdeles j the land som thet icke wexer. LPetri DialMess. 91 b (1542). G1R 19: 200 (1548: för).
Avledn.: PLATSLIGA, adv. [jfr fd. platzelligh, adj., obehaglig, besvärlig] (†) med knapp nöd; jfr plats, sbst.2 b. HFinlH 6: 267 (1547).
Spoiler title
Spoiler content