publicerad: 1953
Etymologi
[jfr d. plaske, mlt. o. lt. plasken, lt. plaschen, holl. plassen, plasschen, fris. plassken, eng. plash, ävensom lt. platsken, t. platschen; snarast ljudhärmande bildning (möjl. sammanhörande med feng. plættan, slå med flata handen (jfr PLATT, sbst.4), o. PLÄTT, lindrigt slag); jfr PLASK, interj., ävensom BLASKA, v.1]
1) åstadkomma ett karakteristiskt (smällande l. klaskande) ljud gm att slå l. (häftigt) röra (t. ex. med hand l. fot l. ett föremål) l. gm att låta ett föremål falla o. d. i vätska (i sht vatten) l. dy o. d.; ofta övergående i bet.: (på sådant sätt) åstadkomma att vätska l. dy osv. stänker l. skvätter omkring; äv.: röra sig (gå l. vada l. simma o. d.) i vätska l. dy osv., så att vätskan osv. stänker omkring (varvid karakteristiska ljud uppstå); dels om levande varelse, dels om kroppsdel l. föremål o. d. varmed vätskan osv. uppröres; äv. bildl. Plaska med årorna vid rodd. Barnen ville alltid plaska i vatten. SvForns. 2: 323. Lucidor (SVS) 79 (1668). Sköna Susanna hon plaska och samm. / När hon plaska, :||: / Skymta liljor fram. Bellman (BellmS) 2: 94 (c. 1767, 1791). SvLitTidn. 1815, sp. 829 (bildl.). Olja, hvari vefvarne plaska och sålunda fördela oljan till alla i det inre befintliga, rörliga delar. TT 1886, s. 17. Man hörde stora gäddor plaska. Gellerstedt Hemtr. 12 (1905). — särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) med tanke på det plaskande som uppstår vid rodd l. vid skovelhjulens l. propellerns rotation på ångbåt, övergående i bet.: ro (med plaskande årtag) l. färdas på ångbåt som rör sig med plaskande av skovelhjul l. propeller resp. (om båt): röra sig l. framdrivas gm rodd (med plaskande årtag) l. (om ångbåt) röra sig l. gå med plaskande av skovelhjul l. propeller. Bland Delphiner och Sirener nakna / Sku vi nu plaska med vår lilla båt. Bellman (BellmS) 2: 70 (1773, 1791). Den allmänhet, som ej för dagen plaskar på ångbåtarna. JärtaBrefv. 1: 54 (1826). Snellman Gift. 2—3: 142 (1842; om ångbåt). Sturzen-Becker 2: 68 (1842, 1862).
b) i fråga om sysselsättning som innebär att man stänker l. skvätter l. skvalpar o. d. med vatten; stundom (vard. l. skämts.) övergående i bet.: tvätta l. bada l. skura l. byka o. d. Sjöberg FörslSAOB (1815; i fråga om skurning, tvätt o. d.). Adelsköld Dagsv. 3: 77 (1900; i fråga om bad).
c) i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet.; särsk. i utvidgad anv., dels om ljud (jfr 2 a): (sådan) som höres, då ngt slår l. faller i vätska l. dy o. d., dels om fall l. slag o. d.: som medför dylikt ljud (o. åstadkommer att vätskan osv. stänker l. skvätter omkring). Det plaskande ljudet av åror som sänktes i vattnet. Atterbom SDikt. 2: 74 (1812, 1838). (Flugornas) plaskande nedfall på vattnet (vid fiske med kastspö). Hammarström Sportfiske 80 (1925).
d) tr.
α) med avs. på vätska l. dy o. d.: komma (vätska osv.) att stänka l. skvätta l. kastas (på ngn l. mot ngt) gm att slå l. röra o. d. i vätskan osv.; äv.: åstadkomma (ring på vatten o. d.) gm att slå l. röra i vattnet osv. Plaska inte vatten på mig! Lindahl o. Öhrling (1780). De (böljor), som diktens svan plaskat emot blomsterstranden. De Geer Minn. 1: 85 (1846, 1892; i bild). En klar tanke, som då och då spritter opp på ytan och plaskar en ring omkring sig. Wetterbergh Penning. 581 (1847; i bild). Bååth Dikt. 121 (1879).
β) (mera tillf.) med avs. på kroppsdel l. föremål o. d., stundom äv. person: med plaskande skölja (över) l. tvätta l. väta ner o. d. (ngt l. ngn), plaska på (se PLASKA PÅ 1); äv.: plaska med (ngt i vätska o. d.). Husets all afvel / Plaskas och tvättas, / Hundar och kattor, siskor också. CFDahlgren 2: 189 (1842). (Han) blötte .. (efter rakningen) handduken i konjak och plaskade mig otrefligt öfver hela ansigtet med flata handen. Nybom Twain 1: 43 (1873). Folk plaskar tjocka pjäxor i smältsnön. GbgP 1948, nr 34, s. 11.
γ) (mera tillf.) med plaskande utföra (ngt). Vi (dvs. grodorna) .. / Plaska vår chordans ned på djupet. Thomander 3: 435 (1826).
e) refl.
α) (numera bl. tillf.) gm att plaska komma vätska (i sht vatten) l. dy o. d. att stänka l. skvätta l. skölja över sig; under plaskande tvätta sig l. bada l. simma o. d. Ibland rör och hvass plaska .. (ankorna) sig gärna. Broocman Hush. 3: 58 (1736). Att kläda och plaska sig är gjordt i en hast. 3SAH 13: 144 (1843). Anholm Norm. 191 (1898).
β) röra l. förflytta sig l. simma l. vada o. d. (till en plats) under l. med plaskande; företrädesvis (ngt vard.) i särskilda förbindelser (se PLASKA FRAM 1 b). Nu måste vi simma. Jag plaskade mig, så nära jag kunde, nappade Jako i benen .. och brakte honom .. i land. Björn Pap. 68 (1794).
2) om vätska (i sht vatten) l. dy o. d.: ge ifrån sig l. frambringa det ljud som höres, då delar av en i rörelse befintlig vätska slå l. falla mot varandra l. då en vätska slår l. faller mot ngt (l. då ngt slår l. faller mot en vätska) o. d.; slå l. falla (mot ngt) med ett dylikt ljud; äv. med huvudsaklig tanke på vätskans l. dyns osv. kringstänkande l. kringskvättande; äv. opers. (o. i denna anv. ofta övergående i 1). Gå i lorten at thet plaskar. Lind (1749). En stor fontän plaskade midt på den .. stenlagda gården. Heidenstam End. 33 (1889). Fjärden låg mörkblå och plaskade mot båtbryggan. Strindberg SvÖ 3: 292 (1890). Hedin Transhim. 3: 250 (1912). — särsk.
a) i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet.; särsk. i utvidgad anv., dels om ljud (jfr d, 1 c): (sådan) som höres, då delar av en i rörelse befintlig vätska slå l. falla mot varandra l. då en vätska slår l. faller mot ngt, dels om plats o. d.: där det plaskar, särsk.: där det (på grund av markens dyvåthet o. d.) plaskar, då ngn går l. rör sig o. d. (jfr 1). Snellman Gift. 2—3: 152 (1842). Hammargren Jordkl. 141 (1854; om ljud). Den plaskande, djupa Solvallabanan (blev) ödesdiger för flera av .. kö-ekipagen. SvD(B) 1933, nr 71, s. 8.
b) (mera tillf.) tr.: under plaskande stänka (ngt ngnstädes). Springbrunnen plaskar evigt samma stänk i skålen. Hallström VenezKom. 13 (1901).
c) (mera tillf.) övergående i bet.: uppstå med ett plaskande; jfr 1. Han slungar stenen .. / Då plaskar der med ens på dammens yta / en silfverkantad, jättevidgad ring. Heidenstam Vallf. 33 (1888). Rosenius SvFågl. 3: 375 (1930).
d) oeg. l. mer l. mindre bildl., om ljud o. d. (jfr a). Landgren GrDelsb. 7 (1862). Ljudet af ett vattenfall plaskar mot örats trumhinna. Nyblom Österut 115 (1908).
Särsk. förb. (i allm. till 1 o. 2): PLASKA BORT10 4. särsk. till 1; särsk. (mera tillf.)
a) till 1 a; särsk.: ro bort (med plaskande årtag) l. färdas bort på ångbåt som rör sig med plaskande av skovelhjul l. propeller. Heidenstam Svensk. 2: 290 (1910).
b) (skämts.) övergående i bet.: bada bort (ngt); jfr plaska 1 b. Jag plaskade bort gikten ur högra armen. Jolin Smädeskr. 10 (1863). —
PLASKA FRAM10 4.
1) till 1: under plaskande röra l. förflytta sig (vada l. simma o. d.) fram; äv. om båt (jfr plaska 1 a). Lucidor (SVS) 206 (1672). Nyblom Österut 8 (1908; om roddbåtar). särsk.
a) (mera tillf.) tr.: gm plaskande med åror o. d. föra l. driva (båt) fram (till ngt). Wacklin Minn. 2: 97 (1844).
b) refl., i uttr. plaska sig fram, förflytta sig l. simma fram med l. under plaskande l. ta sig fram gm rodd (med plaskande årtag) l. färdas fram på ångbåt som rör sig med plaskande av skovelhjul l. propeller; äv. om båt: röra sig l. gå fram på dylikt sätt; jfr plaska 1 e β. Att plaska sig fram med en eka. Heidenstam Svensk. 1: 37 (1908). Grimberg SvH 521 (1909; om hjulångare).
PLASKA IN10 4. särsk. till 1: plaskande röra sig l. bege sig in (ngnstädes); äv. om båt (jfr plaska 1 a). Strindberg GötR 47 (1904; om ångbåt). Skottsberg Båtf. 155 (1909; om personer som gå i vatten). —
PLASKA LÖST. (†) till 1; bildl., i uttr. plaska löst på ngt, (oförberett) kasta sig över ngt (o. ivrigt yrka på l. kräva det). Svärme-andarna plaska strax löst på gjerningarna, och vilja hafva en högre Anda. Borg Luther 2: 554 (1753; t. orig.: platzen bald auf die Werke). —
PLASKA NED10 4 l. NER4.
1) till 1; om person l. föremål o. d.: med ett plaskande slå l. falla l. hoppa ned (i vätska o. d.). Topelius Vint. I. 1: 323 (1860, 1880).
3) till 2; om vätska o. d.: med plaskande falla ned; om rägn: plaskande skölja l. ösa ned. Benedictsson Folkl. 69 (1887; om rägn). —
PLASKA OMKRING10 04, äv. IKRING04 l. KRING4. särsk. till 1: plaskande förflytta sig (gå l. vada l. simma o. d.) runt l. fram o. tillbaka. Spegel GW 20 (1685). —
PLASKA PÅ10 4. särsk. till 1; särsk.
1) stänka på l. skölja över o. d. (ngt l. ngn) gm att plaska l. gm att slå med ngt vått (t. ex. en våt trasa); äv. utan obj. Plaska på med något vått. Tholander Ordl. (c. 1875).
2) plaska (snabbt) utan att låta sig hindras, plaska vidare, fortsätta att plaska. Landsm. XVIII. 10: 15 (1901). —
PLASKA TILL10 4. åstadkomma ett (häftigt) plaskande; äv. opers.: det uppstår l. hörs ett plaskande. Det plaskar till i vattnet, och ett gräsandspar lyfter. Rosenius Naturst. 47 (1897). Janson Ön 43 (1908; om gädda). —
PLASKA UPP10 4, äv. OPP4.
1) till 1; särsk.: plaskande röra l. förflytta sig upp; äv. i utvidgad anv., om ngns rörelse l. förflyttning. Upp ur djupet plaskar fiskens språng. Geijer Skald. 63 (1812, 1835).
2) till 2; särsk. om vågor o. d.: med plaskande slå upp (på l. över ngt). Geijerstam MPojk. 38 (1896). särsk. (mera tillf.) övergående i bet.: uppstå med ett plaskande. En ring plaskade upp i vattnet framför honom. Heidenstam Skog. 47 (1904). —
PLASKA UT10 4. särsk.
1) till 1: med plaskande röra l. förflytta sig (gå l. vada l. simma o. d.) ut (ngnstädes); äv. om båt (jfr plaska 1 a). Ingelman 78 (1843; om båt). Längs en gammal nedmossad gärdesgård plaska vi ut på flyet. Knöppel SvRidd. 43 (1912).
2) (tillf., skämts.) till 2: plaskande utgjuta (ngt); jfr plaska 2 b. När ett litet rödt ansigte .. plaskar ut sitt salta öfverflöd (dvs. sina tårar) på skäggstubben. Hedenstierna Jönsson 238 (1894).
Ssgr (i allm. till 1): PLASK-BAD. för barn avsedd badplats med grunt vatten, där barnen kunna plaska omkring; jfr -damm, -strand. ST 1929, nr 200, s. 7. —
-DAMM, r. l. m. för barn avsedd (konstgjord) damm l. bassäng (i park o. d.) med grunt vatten, där barnen kunna plaska omkring; äv. oeg. l. bildl.; jfr -bad. SvD(A) 1929, nr 355, s. 9. SvFolket 10: 349 (1939; bildl.). —
(2) -RÄGN. [jfr d. plaskregn, ävensom lt. plassregen, holl. plasregen o. platsrägn] (mera tillf.) häftigt (plaskande) rägn, störträgn, ösrägn. Bremer GVerld. 2: 180 (1860). —
-SMÖRJNING. [jfr eng. splash lubrication, fr. graissage par barbotage] (mindre br.) tekn. stänksmörjning. Nerén (1930). Engström (1945). —
-STRAND. för barn avsedd badstrand med grunt vatten, där barnen kunna plaska omkring; jfr -bad, -damm. SvD(A) 1931, nr 107, s. 10. —
(1, 2) -VÅT3~2, äv. (emfatiskt) uttalat ss. två ord 4 4. (stundom skrivet i två ord) [jfr d. plaskvåd, lt. platsche(n)nat(t), t. platschnass] (vard.) så våt att det plaskar (när man rör sig l. när föremålet röres o. d.); genomvåt, lungvåt. Bördan (på hästen) blef plask våt (vid ritt över en bäck). Hedin GmAs. 2: 418 (1898). De var snart plaskvåta om fötterna. Cederblad BjörnSp. 34 (1934).
Avledn.: PLASKIG, adj. (mera tillf.) till 1, 2: sådan att det plaskar (när man rör sig l. när föremålet röres o. d.); plaskvåt; äv. (om vätska o. d.): som plaskar l. har benägenhet att plaska, plaskande. Allting är (efter nattens snöfall) vått och plaskigt. Hedin Transhim. 2: 508 (1909). Vattnet ligger plaskigt mörkblått närmast kring (ejdrarna). Rosenius SvFågl. 1: 112 (1915).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content