publicerad: 1953
PLATTIG plat3ig2, förr äv. PLATTET, adj.
Ordformer
(-et 1743. -ig 1735 osv.)
Etymologi
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fläckig; rutig. 15 st. plattiga Servietter. BoupptVäxjö 1735. Därs. 1743. — jfr SVART-PLATTIG.
Spoiler title
Spoiler content