PLATTING plat3iŋ2, sbst.2, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(platting 1730 osv. plattning 1691)
Etymologi
[liksom d. platting av holl. l. t. platting; jfr lt. pladding; till PLATTA, v., l. PLATT, adj.]
(i fackspr., i sht sjöt.) koll.: tågvirke (vanl. med platt form, äv. med fyrkantig l. rund l. halvrund genomskärning) förfärdigat (av kabelgarn l. lårding o. d.) gm flätning för hand l. i maskin o. använt till klädsel mot skamfilning l. till beslagsband l. mattor l. packningar o. d.; äv. om annat flätvärk framställt med den för detta tågvirke använda tekniken; stundom äv. om enskild fläta framställd på detta sätt; stundom äv.: bandlina, plattlina. Vanlig platting, förfärdigad gm att de yttersta garnen ömsevis från den ena o. den andra sidan läggas över mittgarnen (mittgarnet). Flat l. fransk l. spansk (äv. engelsk) platting, förfärdigad gm att det på ena utsidan liggande garnet trädes ömsevis över o. under de inåt angränsande garnen förbi mittgarnet, varefter motsvarande procedur utföres från andra sidan osv. Lägga platting [jfr holl. platting leggen, t. platting legen], förfärdiga platting (för hand) gm flätning; jfr LÄGGA, v. 11 c. Rålamb 10: 52 (1691). Rajalin Skiepzb. 241 (1730). Råkjättingarne hvilka äro klädde med Platting. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 309 (1796). Fyrkantig platting tillverkas af otjärad stick- eller logglina. Frick o. Trolle 35 (1872). UB 6: 416 (1874; om bandlinor). Konow (1887: engelsk). Collin GVävn. 89 (1928; om enskild fläta i en vävnads frans). Vi lade .. 5-, 7- och 9-garns platting. Hägg Örl. 119 (1943). — jfr RUND-PLATTING.
Ssgr: A (föga br.): PLATTING-SKO, se B.
B: PLATTINGS-GARN. (i fackspr., mera tillf.) varav platting förfärdigas. Lundell (1893). —
-RING. (i fackspr.) ring av platting, i sht använd ss. packning. Frykholm Ångm. 139 (1881). —
-SKO, r. (platting- 1922) sko med sula av platting; i sht i pl. Sparre MasJ 78 (1922).
