SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PLINGPLING pliŋ3~pliŋ2, äv. 4 4, n.; best. (tillf.) -et.
Etymologi
[substantivering av sammanställningen pling pling (jfr PLING)]
(mera tillf.) jfr PLINGELIPLING. En liten klocka .. begynte ett glädtigt pling-pling. Jensen Tsard. 36 (1905).
Spoiler title
Spoiler content