SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PLUNKOR, sbst. pl.
Etymologi
[av ovisst urspr. (jfr PLUNK)]
(†) Nauclerus Cupr. 55 (1702). Plunkor kallades i äldre tider vid Stora Kopparbergs grufva diverse omkostnader, såsom vedkörning, vindkörning, jordarbete m. m., hvilka af vaktarna, eller gruffogdarne, efter godtycko upgofvos och af dem upburos. Rinman (1789). Plunkor .. bestå i malmens frambärning, häfning i tunnan, styrning, murning m. m. SKL (1848).
Spoiler title
Spoiler content