PLYTE ply3te2, n.; best. -et; pl. -en.
Etymologi
[jfr sv. dial. plyte, mun med stora läppar, ”trut”, sannol. till sv. dial. plut, stor läpp (jfr PLUTA)]
(starkt vard.) ansikte; ofta i sådana uttr. som ge ngn l. få på plytet, ge ngn resp. få slag i ansiktet, ge ngn osv. på ”käften”. Edholm C15T 61 (1861). Mågen sade rent ut att gubbjäveln skulle få på plytet när de rodde hem. Engström Glasög. 122 (1911). Så rodnade hon. .. Hela plytet en enda blodröd färgklick. Wodehouse Somm. 88 (1938).
SAOB
