SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PNEUMATIKER pnä͡ɯma4tiker l. pnäv-, äv. 0302, m.||ig.; best. -n; pl. =, äv. pneumatici -ma4tisi l. —302.
Etymologi
[jfr t. pneumatiker; till lat. pneumaticus, gr. πνευματικός (se PNEUMATISK)]
1) teol. person som är fylld med högre, gudomlig andekraft l. är utrustad med den helige Andes särskilda gåvor (karisma). Sundberg Farl. 12 (1873). SvTeolKv. 1932, s. 393.
2) (förr) med. anhängare av den pneumatiska skolan inom den antika medicinen (jfr PNEUMATISK 4). NF (1888).
Spoiler title
Spoiler content