publicerad: 1953
PNEUMATIKER pnä͡ɯma4tiker l. pnäv-, äv. 0302, m.||ig.; best. -n; pl. =, äv. pneumatici -ma4tisi l. —302.
Etymologi
1) teol. person som är fylld med högre, gudomlig andekraft l. är utrustad med den helige Andes särskilda gåvor (karisma). Sundberg Farl. 12 (1873). SvTeolKv. 1932, s. 393.
2) (förr) med. anhängare av den pneumatiska skolan inom den antika medicinen (jfr PNEUMATISK 4). NF (1888). —
Spoiler title
Spoiler content