PODSOL podså4l, sbst. r. o. adj.; ss. sbst. best. -en.
Ordformer
(äv. podzol)
Etymologi
[av ry. podzol, aska, askjord]
geol.
I. sbst.: för kalltempererade trakter karakteristisk förvittrings- l. jordmånstyp betingad av ett relativt kallt o. fuktigt klimat med otillräcklig avdunstning från jordytan o. uppkommen gm att de översta jordlagrens lösliga beståndsdelar (järnföreningar, kalk o. d.) upplösts av nedsipprande vatten, varvid ett urlakat asklikt lager av bleksand l. blekjord bildats o. de lösta ämnena åter utfällts under blekjordsskiktet o. där bildat ett s. k. anrikningslager. Winberg Alnarp 1862—1912 204(1913). Fornv. 1935, s. 75.jfr JÄRN-PODSOL.
II. adj.: som innehåller l. består av podsol; i ssgn JÄRN-PODSOL.
-REGION. region inom vilken podsol bildats l. bildas. LAHT 1912, s. 450.
Avledn. (till I; geol.): PODSOLERA, v., -ing. förvandlas l. förvittra till podsol; särsk. i p. pf. l. ss. vbalsbst. -ing. De ”podsolerade” jordskikten. FinlGeoteknMedd. 10: 20 (1912). SvSkog. 51(1928).
