POINTILLISM pωäŋ1tilis4m l. po-, äv. med fr. uttal, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr eng. pointillism; av fr. pointillisme, till pointiller, markera med punkter l. prickar, av point, punkt, prick (se POÄNG, PUNKT)]
konst. (från impressionismen utgående) teknik i målarkonsten, varvid olika spektralt rena färger anbringas i små punktlika ytor bredvid varandra, varefter färgblandningen sker optiskt hos betraktaren; äv. ss. beteckning för konstriktning som arbetar med dylik teknik. 2NF 19: 197 (1913). Carl Wilhelmson, vars skola i Göteborg blev en pointillistisk härd, måste .. ha mött pointillismen under sina Parisår på 90-talet. Sandblad Trulson 404 (1944). —
