POJAMA poj4ama, äv. POJEMA -ema, l. POJOMA -oma l. -ωma-, r. l. f.; best. -an; pl. = (Gustaf III 5: 102(1810), Wrangel SvFlBok 57(1897)), ngn gg äv. -ar (Platen SvFörsv. 57(1828)); förr äv. POHJANMAA l. POJENMA, r. l. f.
[av fin. Pohjanmaa, namn på Österbotten. Fartygstypen fick sitt finska namn, emedan den i likhet med andra typer med liknande namn (se HEMMEMA,TURUMA,UDEMA) var avsedd uteslutande för finska skärgården]
(förr) sjömil. till arméns flotta hörande, av F. H. af Chapman (på 1760-talet) konstruerat, galeastacklat skärgårdsfartyg avsett för segling o. rodd (varvid masten kunde fällas ned) o. vanl. med 100 mans besättning o. bestyckat med 4 kanoner o. 8 nickhakar. Tersmeden Mem. 6: 216(1788). Lavén Sjökr. 94(1854). SvUppslB 28: 619(1936).
