[liksom t., eng. o. fr. polder av holl. polder, mnl. polder, sannol. till mnl. pol, stycke land som höjer sig över sin omgivning, sammanhörande med POLL, sbst.1]
i sht geogr. med vallar till skydd mot översvämning omgärdat stycke land (i sht i Nederländerna o. vid den tyska nordsjökusten) där vattentillgången kan regleras (gm ett system av kanaler, vattenreservoarer, pumpvärk o. d.); i sht om dylikt (ofta under havets nivå beläget) område som utgör torrlagd sjöbotten l. sumpmark. KonvLex.(1863). Haarlemmermeer .. (är) nu Hollands största polder. Ymer 1910, s. 51.GHT 1945, nr 63, s. 9.
Ssgr [i allm. med förebilder l. motsvarigheter i holl.] (i sht geogr.): POLDER-KANAL. kanal som tjänar till att reglera vattentillgången inom en polder. Ymer 1910, s. 54. —
