publicerad: 1953
POLEMIK pωl1emi4k l. pω1- l. pol1-, r. l. f.; best. -en; pl. -er; i bet. 1 förr äv. POLEMIKA, r. l. f.; best. -an. Anm. I pl. anträffas ngn gg formen polemica, eg. substantiverat n. pl. av det nylat. adj. polemicus. Schück o. Warburg 2LittH IV. 1: 146 (1915).
Ordformer
(polemica 1765. -mik 1794 osv. -mique 1798)
Etymologi
[jfr t. polemik, eng. polemic, fr. polémique; ytterst (liksom kyrkolat. polemicus, stridande) av det gr. adj. πολεμικός, som har avseende på strid (se POLEMISK); jfr gr. ἡ πολεμική (τέχνη), krigskonsten; formen polemika utgår närmast från nylat. (theologia) polemica, (teologi) som sysslar med tvister (om den rätta läran)]
1) [jfr nylat. (theologia) polemica] (i fackspr., i sht teol.) gren av den systematiska teologien (förr stundom betraktad ss. en särskild disciplin), som omfattar bemötande o. angripande av läror som uppfattas ss. falska; i sht förr äv. om bok l. skrift inom denna gren av teologien; äv. (numera vanl. anslutet till 2) allmännare, om vetenskaplig metod som går ut på att försvara vissa satser o. angripa andra. Polemican utgör 522 sidor. SvMerc. 1765, s. 174 (om ett arbete med titeln Untersuchung theologischer Streitigkeiten). Examen för de 5 härvarande Theologerne i Dogmatique, Polemique, Moral, Kyrkohistoria och Bibeln, kräfver åtminstone så mycken läsning, som hela Candidatexamen. LGTegnér (1798) hos Wrangel TegnKärlekss. 119. Således gifves det på det rena förnuftets fält ingen egentlig Polemik. Lutteman Schulze 167 (1799). 2NF 28: 872 (1918).
2) meningsstrid rörande fråga av mer l. mindre allmänt intresse (inom religion, politik, vetenskap, litteratur o. d.); i sht om dylik strid som föres i tidningar l. tidskrifter o. d.; pännfejd, pännkrig, litterär l. vetenskaplig tvist, kontrovers, skarpt meningsbyte; äv. om inlägg i dylik strid i form av skrift(er) l. yttrande(n) vari upphovsmannen med viss skärpa vänder sig mot av andra uttalade åsikter, (muntligt l. vanl.) skriftligt angrepp (mot ngn l. ngt), (med viss skärpa framförd) kritik; äv. om hetsig skriftväxling. Ingå i l. invecklas i l. inlåta sig i l. ta upp l. öppna (en) polemik (om ngt) med l. mot ngn. Ligga i polemik med ngn. Föra en hetsig polemik mot ngn l. ngt Phosph. 1810, s. 118. Blanches plan att göra Freya stor förklarar hans ilskna och häftiga polemik mot Aftonbladet. Liljecrona RiksdKul. 190 (1840). När man nu efteråt läser .. (Runebergs) polemiker, förmå de likväl icke söndersmula Tegnérs storhet. 3SAH 28: 18 (1916). Péguy .. formulerade (Dreyfus-)affärens principiella betydelse, i direkt polemik mot bl. a. Barrès och Maurras. Strömberg ModFrLitt. 70 (1928). jfr DAGS-, PRESS-, TIDNINGS-POLEMIK m. fl.
Spoiler title
Spoiler content