SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
POLI, adj.
Etymologi
[jfr t. poli; av fr. poli, polerad, glansslipad, p. pf. av polir, av lat. polire (se POLERA). — Jfr POLIT]
(†) hövlig, artig, belevad, hyfsad. Strand Tidsfördr. 1: 45 (1763). Fransosen är altid poli. Lenngren (SVS) 2: 320 (1795). Andersson (1845, 1857).
Spoiler title
Spoiler content