[jfr t. politzen, v., polera; till supinstammen i lat. polire, polera (se POLERA); jfr äv. lat. politio, polering, samt holl. polijsten, polijsteren, polijzen, polissen, polera]
(†) abstr. o. konkret(are): polering, polityr. Rinman JärnH 18(1782). Polits kallas all den polering, som göres på metaller med fina polerpulver. Rinman(1789).
