SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PONTAK pon4tak (po`ntack Weste; på´nntack Dalin), r. l. m.; best. -en; förr äv. PONTAKER, r. l. m.
Ordformer
(pontack 17221896. pontacker 1716. pontak (-ac) 1755 osv. pontaque (-qve) 17151798. pountac 1797)
Etymologi
[jfr holl. pontak, pontac, t. ponta(c)k, eng. pontac; till det fr. stadsnamnet PONTACQ]
(förr) ett slags rött (bordeaux)vin, urspr. från staden Pontacq i departementet Basses-Pyrenées. VinkällRSthm 1715, s. 2. Med klenät och strufvor och pontak och skålar / På tiden så länge drog ut. Lenngren (SVS) 2: 243 (1800). 3NF (1931).
Ssgr (förr): A (†): PONTAKER-VIN. VinkällRSthm 1716, s. 700.
B: PONTAKS-LUKTANDE, p. adj. luktande av pontak. Pontaks-luktande eder. Kellgren (SVS) 5: 202 (1789).
Spoiler title
Spoiler content