PONTIFEX pon4ti~fäk1s, m.; i best. anv. utan slutartikel. Anm. I pl. användes den lat. pl. pontifices ponti4fises l. -fikes l. 0302. Wennerdahl 480(1748). 3NF 7: 148(1927).
Etymologi
[av lat. pontifex, möjl. (med en urspr. bet.: brobyggare) till pons, bro (se PONTON), o. facere, göra (se FACIT,FAKTUM)]
hist. i det gamla romerska riket: titel för vissa präster, överstepräst; särsk. om medlemmarna av Roms högsta prästkollegium, som dels hade ledningen av det offentliga gudstjänstlivet, dels hade vissa administrativa uppgifter. Wennerdahl(1748). Diktatorn Cæsar (var) pontifex och augur, kejsaren var pontifex maximus. Sundén RomAnt. 335(1903). — Anm. Ss. titel för innehavaren av det förnämsta ämbetet bland prästkollegiets medlemmar (som under kejsartiden innehades av kejsaren) användes det lat. uttr. pontifex maximus pon4ti~fäk1s mak3simus2 l. 400. Wennerdahl 480(1748). Silverstolpe CæsarLefv. 335 (1808). NorstedtVärldH 3: 81(1929).
