POPULARISERA pop1ɯlar1ise4ra l. pωp1-, l. -ul-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.); jfr POPULARISATOR.
Etymologi
[jfr t. popularisieren, fr. populariser samt eng. popularize; till lat. popularis (se POPULÄR). — Jfr DEPOPULARISERA]
I. tr.
1) (tillf.) ge (ett namn) folklig form; jfr POPULÄR 1 b.”Bianca för sista gången” eller ”Bejänka”, såsom namnet blifvit populariseradt i ett tryck af 1887. NordT 1895, s. 261.
2) med avs. på vetenskapligt l. fackmässigt kunskapsstoff, forskningsresultat, konst o. d.: ge (ngt) en sådan form att det begripes av en större allmänhet (utan fackkunskaper inom området), framställa (ngt) i populär (lättfattlig, allmänfattlig) l. populärvetenskaplig form; i p. pr. äv. övergående i adjektivisk bet.: populär (se d. o. 3), populärvetenskaplig. LittT 1795, s. 148. Naturvetenskaperna kunna mindre populariseras, än flera andra delar af det menskliga vetandet. Frey 1844, s. 136. Populariserande framställning af psykologin. Rein Psyk. 1: 193(1876). SvD(A) 1931, nr 197, s. 2.
3) ge (ngt) spridning l. göra (ngt) känt (o. uppskattat) bland de breda lagren l. en större allmänhet, göra populär (se d. o. 4 b). Tegnér (WB) 4: 269(1823). Frihet (att välja mellan läroämnena) skulle popularisera skolan. Därs. 6: 183(1828). ”Konst för varor” populariserar konsten. DN(A) 1931, nr 269, s. 9.
II. (†) refl.
1) om vetenskap, åsikt o. d.: uppträda i l. antaga en populär (lättfattlig) form o. därigm tränga ut till en större allmänhet; (söka) vinna insteg hos en större allmänhet l. de breda lagren; göra sig populär (se d. o. 4 b). Vettenskaperna hafva .. den syftningen, att mer och mer popularisera sig. SvLitTidn. 1821, sp. 744. Den sednare villfarelsen har mycket lättare, än den förra, att popularisera sig, att gripa och insmickra sig hos mängden. Atterbom PhilH 23(1835).
2) om person: göra sig populär (se d. o. 4 a), ställa sig in hos de breda lagren. Dalin(1855). Ahlman (1872).
