[jfr eng. populace; av fr. populace, av it. popolaccio, avledn. av popolo, folk, av lat. populus, folk (jfr POPULÄR)]
(numera i sht i vitter stil l. ngt skämts.) nedsättande, om den stora massan l. de breda lagren av befolkningen, ”hopen”, ”plebsen”; motsatt: ”fint folk”; äv. (förr ofta o. ännu stundom) liktydigt med: pöbel, mobb; vanl. i sg. best. KKD 12: 219(1704). Då han af den rasande populacen blef massacrerad uti Haag. Sahlmoon Holl. 1: 155(1731). Den stora mademoisellen ansåg, .. att ”kärlek” endast passade populasen. Levertin 11: 50(1905). Det skulle inte falla honom in att beblanda sig med populacen. Boleslawski PolskRytt. 71(1933).
