PORTABEL porta4bel, adj. -bla. adv. -T.
Etymologi
[jfr t. portabel, eng. o. fr. portable; av senlat. portabilis, adj. till portare (se PORTERA)]
som kan bäras, bärbar; portativ; numera vanl. om instrument l. apparat o. d.: som är konstruerad i litet format o. lätt kan bäras från plats till plats; förr äv.: lättflyttad, transportabel. (Kopparen blir gm myntning) portabel, så att man kan föran till Götheburg. RP 10: 172 (1643). Topografiska Corpsens portabla passageinstrumenter. KrigVAH 1832, s. 53. Kraftkonferensen får trådlös och portabel telefon. UNT 1933, nr 146, s. 1.
