PORTATIV por1tati4v, n.; best. -et; pl. = l. -er.
Etymologi
[jfr dan. o. (mh)t. portativ o. eng. portative; sannol. ytterst substantivering av PORTATIV, adj. (jfr fr. orgue portatif)]
(förr) mus. ett slags portativ orgel med labialpipor. Ahlström MusFickordb. 113 (1843). (Mindre orglar) som voro avsedda att bäras .. kallades portativer, om de endast hade labialstämmor, men regaler, om deras pipor utgjordes av tungstämmor. (Hennerberg o.) Norlind 2: 22 (1912). Jeanson (o. Rabe) 1: 97 (1927).
