PORTEPÉ por1tepe4 (på`rtepe´Dalin), r. l. m.; best. -n l. -en; pl. -er.
Ordformer
(pordupete 1762. port de epee 1793 (: Port de Epeer). port d'epée 1831—1858 (: Port d'epéefändrikar). porte-epée (-épée, -epee) 1756—1904. portepé (-épe, -epée, -épée) 1759 (: Portepeer) osv. portupe (-upé) 1771—1850)
Etymologi
[liksom d. portepé o. t. portepee av fr. porte-épée, till porter (se PORTERA) o. épée, värja (jfr SPADE)]
mil. av officerare o. underofficerare använd handrem av läder (till värja l. sabel o. d.), klädd med silver- l. guldgalon, l. helt av silver- l. guldgalon o. dyl. o. oftast försedd med knut l. tofs; sabel- l. värjhandrem; stundom enbart om själva knuten l. tofsen: sabel- l. värjtofs. PH 6: 4008(1756). En Silfvervärja med pordupete. BoupptVäxjö 1762. (Den siamesiske kungen)lekte förströdt med portepén till sin sabel. Wilhelm SolLys. 45(1913). Hägg Örl. 134(1943).
Ssgr (om ä. utländska förh.; mil.): PORTEPÉ-FÄNRIK. [jfr t. portepeefähnrich] officersaspirant som innehade högsta underofficersgraden i tyska l. finska armén o. fick bära sabel med portepé. KrigVAT 1834, s. 305 (i Tyskl.).SPF 1846, s. 145 (i Finl.).—
