PORTLAND- på3rtland~ l. med eng. uttal, l. PORTLANDS- -lands~ osv.
Ordformer
(portland- 1854 osv. (: portlandoolit). portlands- 1753 osv. (: portlandssten))
Etymologi
[till PORTLAND (eng. Portland l. Portland isle), halvö på Englands sydkust]
i ssgr: betecknande stenart från Portland l. produkt som liknar sådan stenart.
Ssgr: PORTLANDS-, äv. PORTLAND-CEMENT. [av eng. Portland cement; den stelnade massan liknar portlandssten] (i fackspr.) cement (se d. o. 3 a) av det numera allmännast brukade slaget, tillvärkad av noggrant blandat o. fördelat kalk- o. lerhaltigt material, som bränts till sintring o. pulveriserats till ett fint mjöl. Åstrand (1855). HantvB I. 4: 57 (1936). —
-STEN. [av eng. Portland stone] geol. marin (vanl. oolitisk) finkornig, vit l. gräddfärgad till blekt brun l. ljust blågrå kalksten (urspr. bruten på Portland), tillhörande översta delen av jurasystemet i England, där dylik sten användes för byggnadsändamål. Kalm Resa 1: 373 (1753).
