[jfr t. posterität, eng. posterity; av fr. postérité, av lat. posteritas, till posterus, efterföljande, till post, efter (se POST-)]
(†)
1) (ngns) efterkommande, ngns avkomlingar (särsk. ss. levande efter hans död); äv.: avkomma. RARP 2: 178(1635). (De) sökia .. frijhet för .. vthlagor .. för sig, sine hustror, barn och posteritet. HSH 25: 301(1650). Det (är) en lycka, at .. Konung Theodor ej lämnat efter sig någon legitimerad Posteritet. SvMerc. 3: 1139(1758). (Amfibier o. fiskar) bära ingen omsorg för sin posteritet. Linné DelNat. 9(1773). Uppsägelseacten för Gustaf den 4 och hans posteritet. HH XXV. 2: 12(1809). Ekbohrn(1904).
2) kommande släkten, eftervärld(en). RP 3: 66(1633). Till .. mitt kära fäderneslands och Posteritetens nytta. HSH 3: 126(1659). Til at perpetuera sine Dödas Åminnelse hoos Posteriteten. Schmedeman Just. 395(1664). Det beröm och tack, I af Posteriteten för samma wärck hafwe att förwänta. Schück VittA 3: 310(i handl. fr. 1690). AdP 1789, s. 831.Ekbohrn(1904).
