POTKES potɟe4s l. pot4ɟes (khē Weste), l. POTKÄS potɟä4s l. pot4ɟäs, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(port- 1771—1793. pot- 1762 osv. pott- c. 1645—1920. -kes (-ee-) c. 1645 osv. -kies (-kj-) c. 1730—1793. -käs 1785 osv.)
Etymologi
[jfr d. potkæs, t. pottkäse; av lt. potkese, av pot(t), kruka (se POTT, sbst.3), o. kese, ost (se KESE, sbst.2)]
1) mjukost förvarad i liten burk l. kruka o. beredd av gammal riven l. malen ost blandad med smör (l. margarin) o. smaksatt med kryddor (i sht kummin), ofta äv. med konjak l. brännvin; äv. bildl. Broman Glys. 3: 211(c. 1730). Jag finner menniskorna och den klotosten jorden, i hvilken de ätit sig in, med hvar dag öfvergå i en allt mörare och ruttnare pottkäs. Törneros Bref 2: 2(c. 1823). Samma gaffel .. stacks både i sillgratinen och i potkäsen som i mun. Hodell WärdshFörbi 258(1945).
2) (†) ost av löpnad kärnmjölk varur vasslan avrunnit o. utpressats. IErici Colerus 2: 24(c. 1645).
SAOB
