publicerad: 1954
POÄNGTERA pω1äŋte4ra l. på1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(pointera 1795—1950. poängtera 1881 osv.)
Etymologi
[i bet. I o. II av fr. pointer (varav d. pointere, t. pointieren), sätta prick vid l. märke för (ngt), sticka upp, börja synas, till point o. pointe (se POÄNG); för bet. III o. IV har anslutning skett till POÄNG II 2 resp. IV; i bet. V efter fr. ponter, göra insats, avledn. av ponte, person som gör insats, av span. punto, insats, poäng, etymologiskt identiskt med POÄNG]
I. (†) med. om sjukdom: bryta ut fullständigt, tydligt visa sin karaktär. En god läkare låter sjukdomen gärna pointera, innan han angriper den. Bremer 1: 330 (1841).
II. (på ett markant sätt) framhålla l. framhäva (ngt), betona, markera, understryka, accentuera; äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: (tydligt) markerad, accentuerad, utpräglad.
a) i fråga om muntlig l. skriftlig framställning; jfr POÄNG II 4. Jag .. talar fastare och mera pointeradt från kateder på något afstånd från klassen än från bord i deras omedelbara närhet. Verd. 1885, s. 192. Poängtering är .. framhävande av viktigare delar (av ett föredrag) VerdS 216: 60 (1918). Varvschefen .. ville bestämt poängtera, att arbetsledningen vore fritagen från varje ansvar (för en olycka). SvD(A) 1930, nr 20, s. 5.
b) i annan anv. Uppl. 1: 623 (1905). Några ljus hade redan tänts i staden och poängterade skymningsfallet. Kåhre Strandh. 95 (1933). Den mycket poängterade hakan. Siwertz Förtr. 89 (1945).
III. (i fackspr.) motsv. POÄNG II 2: ge (ngt l. ngn) (en viss) poäng för en egenskap l. en prestation o. d., poängsätta, poängvärdera. TT 1875, s. 18. Poängtering av husdjurens egenskaper .. användes numera i de flesta kulturländer. SvUppslB (1934).
IV. motsv. POÄNG IV: ge en viss poäng l. udd l. snärt åt ett epigram l. en anekdot o. d., tillspetsa; äv. i p. pf. i adjektivisk anv.; stundom svårt att skilja från II. (Skådespelaren var skicklig) i att poängtera repliken. OLevertin (1881) hos Söderhjelm Levertin 1: 59. Förmåga att väl pointera en anekdot. Nodermann Profår. 88 (1902). Epigramdikt i mening av satiriskt pointerad smådikt. Warburg Lenngren 93 (1917).
V. (†) spelt. göra insats (i hasardspel), hålla mot bankören; jfr PUNKTERA. Jag pointerade något högt. Altén Landförv. 94 (1795). Adelsköld Dagsv. 2: 104 (1900).
-TABELL. tabell upptagande poängvärden som ges för olika egenskaper l. prestationer o. d. LAHT 1921, s. 438.
Avledn.: POÄNGTÖR, m.||(ig.). (†) spelt. till V: person som gör insats l. håller mot bankören. Gynther ConvHlex. (1847). Wilson Spelb. 286 (1888).
Spoiler title
Spoiler content