publicerad: 1954
PREDIKARE predi4kare, äv. prä-, m.; best. -en, äv. -n; pl. = (G1R 1: 254 (1524) osv.) ((†) -ara OPetri 1: 110 (1526); -arer OPetri 3: 236 (1530)).
Ordformer
(pre- 1524 osv. prä- c. 1530—1746. -dich- 1540— c. 1550. -dik- (-dijk-, -dic-) 1524 osv. -diker- (i ssg) 1670 (: predikerstoler))
Etymologi
1) (i sht i högre stil, numera bl. mera tillf.) till PREDIKA, v. 2 a; äv. bildl.; jfr PREDIKANT 1. 2Petr. 2: 5 (NT 1526). Predikare af Herrans vägar! gif oss / Af lifsens ord. Geijer I. 3: 310 (1837). Östergren (1935). — jfr BOT-, KORSTÅGS-, LAG-, LÖGN-PREDIKARE.
a) = PREDIKANT 2 a; numera nästan bl. (i högre l. religiös stil) om (framstående) predikant med särskild tanke på att han med kraft o. allvar frambär (ett) budskap från Gud l. förkunnar religiösa sanningar o. bud. Iach .. är en predicare och apostel. 1Tim. 2: 7 (NT 1526; Bib. 1917: förkunnare). Predikare, förkunnare är Oscar Krook framför allt. SvD(A) 1929, nr 99, s. 8. jfr BUK-, HONUNGS-PREDIKARE. särsk. i utvidgad anv.
α) om författaren till den under β nämnda boken i Gamla testamentet; konung Salomo (framställd ss. denne författare); i sht i sg. best. Alt är fåfengeligheet, sadhe Predicaren. Pred. 1: 2 (Bib. 1541). Nicander SalPred. 27 (1761).
β) benämning på en till vishetslitteraturen i Gamla testamentet hörande bok som är präglad av bitter pessimism; i sg. best. l. (i sht förr) i uttr. Salomos predikare. Salomos Predicare. (Bib. 1541; rubrik; ännu i öv. 1878). Predikaren. Melin HelSkr. (1861; rubrik; äv. i Bib. 1917).
b) (numera bl. ngn gg om ä. förh.) innehavare av prästerlig tjänst; präst; jfr PREDIKANT 2 b α. G1R 1: 254 (1524). Olauus Petri, predikere i Stocholm. OPetri Kr. 1 (c. 1540). Thet är tilförenne sagdt, at Predicarena skola förmana folket, at the settia theras barn til Schola. LPetri KO 81 a (1561, 1571). Fryxell Ber. 3: 62 (1828).
c) (om ä. förh.) till PREDIKA 2 b δ: person som ”predikar” vid anfall av predikosjuka; predikosjuk person; jfr ROPARE. Pontén Predikosj. 13 (1843). Östergren (1935).
3) mer l. mindre bildl.; jfr PREDIKA, v. 5 b. Wallin Vitt. 2: 325 (1827). Det är icke utan skäl man kallat Molière en stor predikare. Almquist VärldH 5: 500 (1933).
Ssgr (i allm. till 2 a): A: (2 a α, β) PREDIKAR-, äv. PREDIKARE-BOK(EN). = predikare 2 a β. Serenius Q 3 a (1734). 3NF (1932). —
-BRODER. [fsv. predikara brodhir] (i sht om ä. förh.) dominikanmunk, svartbroder; jfr -orden. Peringskiöld MonUpl. 33 (1710). SvKyrkH 2: 162 (1941). —
-MUNK. (i sht om ä. förh.) dominikanmunk; jfr -orden. Schultze Ordb. 3169 (c. 1755). KyrkohÅ 1928, s. 176. —
-ORDEN. [fsv. predikara ordin] (i sht om ä. förh.) dominikanorden (stiftad för att gm predikan o. själavård värka för kättares omvändelse). OPetri 1: 480 (1528). Hagström Herdam. 1: 218 (1897). —
(2 c) -SJUKA. (om ä. förh., föga br.) predikosjuka. Almqvist TreFr. 2: 66 (1842). VerdS 153: 19 (1907). —
-STOL. (predikare- 1810. prediker- 1670) [fsv. predikara stol] (†) predikstol. Bolinus Dagb. 56 (1670). Wallin Vitt. 2: 113 (1810). —
(2 a, 3) -TON ~tω2n. (mindre br.) predikoton; äv. bildl. Sundblad LandStrand 290 (1891). Östergren (1935).
C (†): PREDIKER-STOL, se A.
Avledn.: PREDIKARINNA, f. (†) till 2 a: kvinna som frambär ett (glädjens) budskap från Gud; anträffat bl. bildl. Tu Predikarinna Jerusalem. LPetri Jes. 40: 9 (1568; Bib. 1541: Jerusalem tu som predicar). —
PREDIKERSKA, f.
1) kvinna som predikar l. utövar predikovärksamhet, kvinnlig predikant; numera företrädesvis bildl.; jfr predikare 2 a o. 3. Miss Livermore, en gammal qväkerska och predikerska från Amerika. Bremer GVerld. 3: 182 (1861). Du är ju en riktig liten predikerska, sade han. Krusenstjerna Pahlen 6: 375 (1935).
Spoiler title
Spoiler content