PREDISPONERA pre1dispωne4ra l. pred1-, l. -po- l. -på-, l. 01040, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (knappast br., Östergren(1935)).
Ordformer
(pre- 1812 osv. præ- 1795—1832)
Etymologi
[efter t. prädisponieren; jfr eng. predispose, fr. prédisposer; till PRE- 2]
1) medföra l. innebära disposition l. anlag l. benägenhet l. gynnsamma förutsättningar (för ngt) o. d.; ofta med bestämning inledd av prep. för l. till; äv. med obj. betecknande ngn l. ngt hos vilken osv. dispositionen osv. uppkommer l. förefinnes.
a) med. i fråga om sjukdom o. d. Den Svaghet som prædisponerar dertil (dvs. till bensår). LittT 1795, s. 453.Svartz MatsmältnSj. 81(1932). särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Att gossarne i tidigare år skulle mer än flickorna vara predisponerade för närsynthet. SvHFlicksk. 229 (1888). Jacobæus HjärtBlodSj. 72(1935).
b) (†) kem. vara gynnsam för uppkomsten av (ngt), föranleda l. framkalla (ngt). Berzelius Kemi 2: 544(1812). särsk. i uttr. predisponerande frändskap; jfr FRÄNDSKAP 2 e.Berzelius Kemi 2: 541(1812). jfr: Den före Berzelius mycket omtalade predisponerande frändskapen som skulle bestå däri, att ett ämne genom sitt begär att förena sig med ett annat ämne föranleder genom sin blotta närvaro bildningen däraf. LVetA IV. 4: 133(1909).
c) i annan anv. Att målsman .. låter gossen välja den linje (i skolan), för hvilken hans dittills röjda art af begåfning predisponerar honom. PedT 1903, s. 104.Olsson Fröding 293(1950). särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Du är predisponerad till äkta man, du. Tavaststjerna Inföd. 80(1887; yttrat till en man som tänkes bli ett lättfångat byte för kvinnor). PedT 1907, s. 385.
2) (numera föga br.) ingiva (ngn) förutfattad(e) mening(ar); äv. i uttr. predisponerad emot ngt, på förhand ogynnsamt stämd mot ngt. 3SAH 24: 421(1910). Publiken var predisponerad emot pjäsen. Wachtmeister AntBr. 64(1915). —
