publicerad: 1926
FRÄNDSKAP frän3d~ska2p, r. l. m. (f. Sahlstedt (1757), Dalin (1851), SvTyHlex. (1851, 1872)) ((†) n. Heinrich (1814), Meurman (1846; men: dubbel frändskap)); best. -en; pl. (i sht i bet. 2 c, d, e) -er.
Ordformer
(frän- (fren-) VDAkt. 1677, nr 29, Atterbom Minnest. 1: 163 (1847); fränd- (frend-) Rudbeckius KonReg. 223 (1615) osv.; frände- (frende-) Helsingius (1587), Fiellström (1738))
Etymologi
1) (†) till FRÄNDE 1: släkt, krets av anhöriga l. släktingar. Ingen Lärodrängh Skall understå .. sigh att gåå olofligh .. uthur .. (mästarens) huus till att besökia någon af sin frendskap. MeddNordM 1897, s. 92 (cit. fr. 1656). Det var förbudet hos Asarne att hjonalag bygga så nära inom frändskapen. Säve Yngl. 4 (1854).
a) (numera bl. ngn gg i vitter stil) till FRÄNDE 1. Helsingius (1587). Denne Sven Bengdtsson är hvarken i skyllskap frändskap eller svågerlag med klåckaren. VDAkt. 1729, nr 116. Min goda morbror, för min faders skull / .. / Och för vår frändskaps skull, gif mig besked. Hagberg Shaksp. 4: 182 (1848). Ätten .. omsluter alla, hvilka, så långt frändskap kan täljas, leda sitt ursprung från samme stamfader. TWisén i 3SAH 4: 196 (1889). — särsk.
α) (†) med prep. (ut)av, på grund av. Man moste uttaff frändskap och affection ingen befordra till något embete. RP 6: 219 (1636). Dalin Arg. 1: 227 (1733, 1754).
β) (†) släktskapsförbindelse. En part (regenter) sökia Frendskap med andre som någon Macht och Råd hafwa. Rudbeckius KonReg. 223 (1615).
b) till FRÄNDE 2. Den skandinaviska nordens folk, hvilkas frändskap alldeles omedelbart röjer sig i tungomålens likhet. TWisén i 3SAH 4: 188 (1889).
c) i sht naturv. till FRÄNDE 3; förr stundom särsk. om avlägsnare släktskaps- l. likhetsförhållande (jfr d). Läran om Växternas naturliga frändskaper. VetAH 1818, s. 264. Den aflägsnare förvandtskapen (frändskapen). Agardh Vextsyst. 49 (1858). Halfvilda skogssvin .. hvilkas frändskap med .. vildsvinet är tydligt märkbar. PT 1905, nr 116 A, s. 2.
d) i mer l. mindre bildl. l. överförd anv., motsv. FRÄNDE 4: samhörighet, inre samband, (nära) överensstämmelse, likhet; stundom närmande sig bet.: harmoni, sympati l. dyl. Swenske Ord, som äre vthi Frendskap medh andre Tungomåhls Ord. Arvidi 23 (1651). En närmare frändskap till .. (naturen) och hennes hemligheter, ett .. djupare .. natursinne. Geijer II. 1: 35 (1825). Ett slags magnetisk frändskap förefanns mellan honom och ... Wetterbergh Altart. 151 (1848). Mellan poesi och talarekonst råder en nära frändskap. Cavallin (1875). Dikten ”Borgruinerna”, påverkad af Matthisson, röjer äfven frändskap med Tegnérs i ”Iduna” införda ”Klosterruinerna”. Wirsén i 3SAH 11: 150 (1896). — särsk. mus. i fråga om toner o. tonarter; jfr BESLÄKTAD 2 e. Sålunda uppenbarar sig .. mellan C-dur och Assdur .. den allra närmaste frändskap. Fröberg Harm. 1: 391 (1878). — jfr LYNNES-, MENINGS-, NAMN-, SPRÅK-, SJÄLS-, TROS-, VÄSENS-FRÄNDSKAP m. fl.
e) [eg. en specialanv. av d, snarast utgående från bet. ”sympati”; jfr ä. kemisters anv. av termerna ”vänskap” o. ”fiendskap” på liknande sätt] kem. (o. fys.) två ämnens strävan att ingå kemisk förening, kemisk attraktion, kemisk kraft, affinitet. TBergman i VetAH 1770, s. 85. Syror hafva en stark frändskap til alla andra kroppar. Hjelm IVetA 1784, s. 21. Hettan (i sol) är så stor, att alla kemiska frändskaper .. äro upplösta. Samtiden 1870, s. 15. — jfr FÖRENINGS-, VAL-FRÄNDSKAP.
Anm. till 2 e. I ä. tid användes frändskap ngn gg i allmännare bet., omfattande äv. kohesionskraften, som i motsats till ”valfrändskap” kallades ”sammanhangsfrändskap”. Berzelius Kemi 1: 1 (1808). Almström Tekn. 1: 32 (1844).
3) [väl efter t. freundschaft; jfr dock FRÄNDE 1 b] (†) nära förtrolighet, vänskap. (Sv.) frendeskap, .. (lat.) amicitia, familiaritas. Linc. (1640). Ekblad 108 (1764).
Ssgr: A (†): FRÄNDSKAP-SPJÄLL, se B.
(2) -BAND.
1) släktskapsband. Laurentius Petri .. hvars tillgifvenhet för sig, ehuru befästad också genom frändskapsband, .. (G. I) ständigt misstrodde. Järta VSkr. 1: 345 (1836). Förenta genom det innerligaste frändskapsband. Atterrom Siare 1: 168 (1841). Rydberg i SvTidskr. 1873, s. 490.
2) (knappast br.) kem. (o. fys.) till 2 e; jfr -ENHET. (Ordet) ”valens” begagnas för att angifva antalet sådana frändskapsband, som ett element kan göra gällande i en förening. KemT 1908, s. 152. —
(2 d) -DRAG. drag av frändskap; likhetsdrag. (Myternas) frändskapsdrag — stundom till och med syskontycken — med den sanna Religionen. Atterbom VittH 10 (1845). —
(2 e) -ENHET~20 l. ~02. (knappast br.) kem. (o. fys.) NF 1: 1284 (1876). Hvarje atom alltefter sin art har en eller flera ”frändskapsenheter”, som kunna binda en annan atoms frändskapsenheter. 2UB 7: 315 (1903). —
(2) -FÖRHÅLLANDE.
1) i allm.: släktskapsförhållande. Ojäfaktiga vittnesbörd om ett nära frändskapsförhållande mellan runorna och det Grekiska alphabetet. Strinnholm Hist. 2: 452 (1836); jfr FRÄNDSKAP 2 d.
-GRAD. särsk. (knappast br.) kem. (o. fys.) till 2 e: kemisk kraft. Berzelius Kemi 1: 3 (1808). Kindblad (1871). —
(2 e) -KRAFT. (mindre br.) kem. (o. fys.) föreningskraft, kemisk kraft. Berzelius Kemi 2: 14 (1812). NF 1: 1285 (1876). 2NF 33: 304 (1921). —
-LAG, r. l. m. särsk. kem. (o. fys.) till 2 e: föreningslag. Rinman 1: 383 (1788). De kemiske frändskapslagarne. Agardh Bot. 2: 5 (1832). Kindblad (1871). —
(2 e) -LÄRA(N). kem. (o. fys.) vetenskap(en) l. framställning(en) om de olika ämnenas frändskaper. FKM 3: 164 (1810). Kindblad (1871). —
(2 a) -SPJÄLL. (frändskap- 1654. frändskaps- 1545—1660) (†) = FRÄNDSÄMJOSPJÄLL. Johansson Noraskog 2: 304 (cit. fr. 1545). Skyld- och Frändskapzspieldh uthj fiermare Grad änn Syskonebarn emillan. VDAkt. 1660, nr 133. —
(2 e) -TAL. (†) kem. (o. fys.) tal som angiver affiniteten mellan två ämnen. Berzelius Kemi 2: 532 (1812). —
-TYCKE. särsk. till 2 d: drag av likhet l. frändskap med ngn l. ngt. Atterbom Minnest. 2: 413 (1839). SvTidskr. 1875, s. 153.
Spoiler title
Spoiler content