[jfr t. präeminenz; av fr. préeminence, av lat. præeminentia, till præeminere, skjuta fram, överträffa, av præ (se PRE-) o. eminere, höja sig (jfr EMINENS,EMINENT)]
(högre) rang l. värdighet; företräde (se d. o. 2), företrädesrätt; numera bl. ngn gg bildl.; förr äv. om hedersbevisning varigm ngn erhåller en hög värdighet. Hans K. M. haffver giortt oss then preeminentz och höghett, att vij ähre uttkårade och valde till att besittie Hans Kong:e Ma:ttz stooll. G1R 29: 732(1560). Schmedeman Just. 198(1621). Trät och kijff, som .. (vissa medlemmar av tyska församlingen i Sthm) om .. Bänckerummen i Kyrckian medh inbördes æmulation och inbildning aff theras præeminents och högheet föröfwa. Stiernman Com. 2: 495(1647). Widekindi KrijgH 670(1671). Nu vill jag gärna gå med på, att Kina har all möjlig preeminens och företrädesrätt framför Japan, icke minst då det gäller konst. Laurin 3Minn. 327(1931). —
