PREJUDIS prej1udi4s l. pre1-, l. -ɯ-, l. PRÉJUDICE prej1udi4s osv., stundom med fr. uttal, r. l. m. l. f. (OxBr. 11: 177(1648) osv.) ((†) n. Gustaf II Adolf 484(1619), RARP 6: 258(1656)); best. -en; pl. -er; förr äv. PREJUDICIUM, n.; pl. -icier.
[jfr t. präjuditz, eng. prejudice, fr. préjudice; av lat. præjudicium, (avbräck l. skada o. d. gm) på förhand fälld dom (inför annat forum), av præ (se PRE-) o. judicium (se JUDICIUM)]
1) (†) förutfattad mening; inställning som man i förväg har mot ngn l. ngt; fördom. SvBrIt. 1: 69(c. 1700). Det är svårt att öfvertyga folk, som äro intagne af prejudicier. SthmDagelGodt 1775, nr 1, s. 3.
2) (numera bl. ngn gg vid skildring av ä. förh.) orätt (som vederfares ngn), förfång, intrång, skada o. d. Schmedeman Just. 134(1614). På dedh .. Kongl. M:tt och Cronan icke må skee någott intrångh och præjuditz. RP 1: VIII (1622). Bergv. 1: 293(1674). 2SvUppslB(1952). — särsk.
a) (†) i uttr. till ngns l. ngts prejudis, till förfång l. skada för ngn l. ngt. Gustaf II Adolf 484(1619). Alenast deth icke skedde till Kongl. Maij:ttz och Rijketz præjudice. 1BorgP 108(1672).
b) (†) i uttr. (för)utan ngns l. ngts prejudis l. prejudis av ngn l. ngt, utan förfång osv. för ngn l. ngt. Vthan något præjuditz af Handels-Ordinantien och Städernes Privilegier. Stiernman Com. 2: 302(1641). HC11H 8: 127(1681). PH 5: 3551(1753).
c) om orättvist eftersättande av ngn (särsk. i ett befordringsärende o. d.). PH 6: 4108(1756). Den prejudice, vi skulle lida, om en främmande officer komme in på regementet. Lilljebjörn Minn. 89(1874). Hildebrand Statsförf. 456(1896).
