SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PRESENS pre4sens (i vers ∪ — Sigfridi K 5 a (1619; rimmande med Consequens)), adj. o. sbst.3; ss. sbst. n. (Trendelenburg GrSpr. 20 (1801)) ((†) r. l. m. Cellarius LatGr. 71 (1703), Nordforss (1805)); pl. = (Sundén (1888) osv.). Anm. I st. f. sg. best. av substantivet användes förr stundom formen presentet (Lindfors Bröder 34 (1806), Bring Rask 59 (1838: præsentets)). I pl. användas stundom äv. formerna presentia (Trendelenburg GrSpr. Bil. 6 (1801), Wessén SvSpråkh. 1: 85 (1941: Preterito-presentia)) l. presentier (Weste (1807), Knös Grec. 45 (1898)).
Ordformer
(pre- 1619 osv. præ- 1703—1857)
Etymologi
[jfr d. præsens, sbst., t. präsens, sbst.; av lat. præsens (gen. -entis), närvarande, p. pr. av præesse, vara närvarande, av præ (se PRE-) o. esse, vara (jfr ABSENS, ABESSIV, INESSIV m. fl.); jfr PRESENS, sbst.2, PRESENT, adj.]
I. (†) adj.: som är närvarande l. tillstädes. Nordforss (1805; vid upprop o. d.). — särsk. om gåva, liktydigt med: som överlämnas. Doch moste gåfwor wara presens. Sigfridi K 5 a (1619; t. orig.: Doch must auch da sein die Presentz).
II. språkv. tempus vars huvudsakliga uppgift är att uttrycka närvarande tid; till detta tempus hörande verbform. Presens indikativ, konjunktiv. Cellarius LatGr. 71 (1703). Praesens (är) .. den närvarande (tiden), såsom; jag läser, .. nemligen nu. Molander Förespel 32 (1753). Beckman SvSpr. 97 (1904).
Ssgr (till II; språkv.): PRESENS-BETYDELSE. betydelse som är utmärkande för presens; betydelse sådan som hos presens. Faxe Lange 98 (1826). —
-FORM; pl. -er. Faxe Lange 105 (1826). —
-PARTICIP. Beckman SvSpr. 136 (1904). —
-STAM. Rabe GrElGr. 69 (1857). —
-ÄNDELSE. Schiller SvSpr. 173 (1859).
Avledn. (till II; språkv., numera mindre br.): PRESENTIAL, adj. (pres- 1822 (: presentialformen)—1852. præs- 1853) som hänför sig till l. utmärker osv. presens. Rydqvist SSL 1: 412 (1852). Från ursprungliga preteritala bildningar utgående former .., som .. fått presential betydelse. 2NF 22: 193 (1915).
Ssg (†): presential-form; pl. -er. presensform. Tegnér (WB) 4: 227 (1822).
Spoiler title
Spoiler content