SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PRESENT presän4t, adj.; n. o. adv. =.
Ordformer
(pre- 1888 osv. præ- 16521847)
Etymologi
[jfr t. präsent, eng. present, adj.; av fr. présent, adj., av lat. præsens (gen. -entis); se PRESENS, adj. o. sbst.3]
I. (i sht i lärt spr.) adj.
1) (numera knappast br.) som finns nu l. för tillfället, nuvarande; innevarande; jfr AKTUELL a. Stiernman Riksd. 1186 (1652). Möjligheten är .. present, då vilkoren äro gifna för sakens nuvarande verklighet. Wikner Tidsex. 29 (1888).
2) (mera tillf.) språkv. i uttr. present betydelse, presensbetydelse. Beckman SvSpr. 126 (1904).
3) om medvetenhetsobjekt.
a) som för tillfället är uppe i medvetandet; som man för tillfället (klart l. i detalj) minns. Lärjungen skall i varje ögonblick hålla en mängd regler presenta för medvetandet. Verd. 1888, s. 63. Den som har Moore's framställning present, kan nog iakttaga, att (osv.). SvTeolKv. 1939, s. 172.
b) filos. omedelbart given. I Varseblifningen är Objektet præsent, i Föreställningen deremot repræsenteradt. Trana Psych. 2: 38 (1847). Vannérus Metaf. 68 (1914).
II. [jfr fr. présentement, genast] (†) adv.: omedelbart, strax, genast. Man tager ingen obligation for sådana peningar utan dhe böra lefwereras præsent. HärnösDP 1694, s. 211.
Spoiler title
Spoiler content