[jfr t. pressant; av fr. pressant, p. pr. av presser, pressa (se PRESSA)]
1) (†) om person: enträgen, envis, pockande. (På frågan varför han icke strax krävt köpebrev svarades) af Eklin, som han hade en ärlig man att handla medh, får han der med eij wara så pressant. VRP 1716, s. 167.Dalin(1871).
2) tvingande, nödvändig, oundgänglig, viktig; numera bl. ngn gg om (beskaffenheten av) ärende l. arbete o. d.: angelägen, brådskande, som icke tål uppskov, trängande. Wåre Krijgzbetiänte, som widh påstående feygd nödhwändigt vthi wår och Cronones pressante tiänst beskäfftade äre. Stiernman Com. 2: 884(1658). (Utgiftsstaten) måste oförryckt blifwa, och utan desto större och pressentare skäl och nödfall icke förandras. HC11H 11: 14(1669). Högstangelägne och pressante uthgifter. SthmStadsord. 2: 403(1716). Regnet i går gaf oss tjenstledighet; landtbruksgöromålen äro mindre pressanta. Samtiden 1873, s. 31.SvD(A) 1930, nr 278, s. 7.särsk. (†)
a) omedelbart förestående, överhängande; äv.: som är i omedelbar fara. Rijksens vählfärd är så pressent, at vij måste giöra alt det möjeligit är. RARP 15: 320(1689). Fahran war pressant och det ringaste drögsmåhl alt för fahrligit. HSH 23: 110(1720).
b) ss. adv.: angeläget, trängande. Så mycket, som pressantast kan behöfvas. HdlÅgerupArk. 15/7 1778.
