[jfr t. primogenitur, eng. primogeniture, fr. primogéniture; av mlat. primogenitura, till lat. primogenitus, förstfödd, till primus (se PRIMUS, sbst.1) o. genitus, p. pf. av gignere, föda (jfr GENI, GENUS,PRIMIGEN)]
2) jur. företrädesrätt till arvfallen egendom l. en viss rättighet som tillkommer den förstfödde l. äldste i en arvs-, särsk. syskonkrets, förstfödslorätt; äv. om denna rätt ss. en institution; företrädesvis använt i fråga om tronföljd. 2RARP 4: 161(1726). Reuterskiöld Grundlag. 193(1924). — särsk. bildl. MinnCJBoström 92(1897). (Förenta staternas) eminenta världsläge bjuder lika del i Atlanten med Europa och primogenitur till Pacifik. Kjellén Stormakt. 2: 77(1905).
