PRIMÖR primö4r l. -œ4r, r.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[av fr. primeur, till ä. fr. prime, (den) först(e), av lat. primus (se PRIMUS, sbst.1)]
1) ngt som utgör det första l. tidigast färdiga av årets l. säsongens skörd av frukt l. (i sht) grönsaker, säsongnyhet, säsongdelikatess; oftast i pl. Grafström Kond. 123 (1892). Goda middagar med säsongens primörer på matsedeln serveras .. å Högloftet. DN 1928, nr 71, s. 5. — jfr VÅR-PRIMÖR. — särsk. bildl. (jfr 2), om händelse o. d. Siwertz JoDr. 366 (1928). Om den nya Moskvakonferensen således icke utgör någon storpolitisk primör, så kan den (osv.). SvD(B) 1943, nr 286, s. 4.
2) i bildl., abstrakt anv.: egenskapen l. förhållandet att vara ny l. äga nyhetens behag; friskhet, fräschör; särsk. i uttr. ta primören av ngt, beröva ngt nyhetens behag. Vid samma tillfälle fingo vi ”primeuren” av den storartade dikt, ”Nytårsrim til rektor Steen” vilken Björnson samma dag avslutat och nu läste upp. Söderhjelm Prof. 435 (1913). Planen hade .. gått i stöpet, därför att en annan tagit primören av ämnet. SvTidskr. 1930, s. 479.
